sorelle d'italia - italiens systrar

eller, som nationalsången egentligen lyder, fratelli d'italia.

här är en reklam från calzedonia, som använt sig av en förmildad och feminiliserad version av nationalsången. som skapar en viss feelgood vibb. men det kanske inte är ett koncept som skulle fungera i sverige, med den svenska nationalsången. eller har jag fel?

ett olivträd och höstlöv från en liten ek

dags igen!

en artikel om Florens på Backpacking!

italien och droger - enligt statistiken

inte någon vidare uppmuntrande läsning. å andra sidan behöver man inte ju inte vara vidare undersökande för att inse att droger finns överallt.

Kokain ska vara den drog europeer föredrar och italienarna hör till de största konsumenterna.
För cannabis, den mest använda drogen, går användandet ner runt om i europa medan konsumtionen i italien går upp. Vad gäller heroin har italien mer eller mindre rekord i europa vad gäller missbruk.

för något år sedan gjorde ett tv-program en undersökning i Italiens parlament och tog urinprov anonymt på ett antal (ovetande ) parlamentariker, och det framkom att bland dom som sitter och bestämmer över Italien var kokain långt ifrån en okänd drog. programmat stämdes såklart och det blev ett jäkla rabalder. men nu ska parlamentet, den här gången på eget initiativ, drogtestas. hm.

jag bjussar på en sneakpeak..

vi designar om bloggen på jobbet..

för turisten

har jag skrivit om Piazzale Michelangelo.

där är liksom bara regn just nu

den italienska vintern är här. och jag behöver köpa nya vinterstövlar om jag ska överleva.
regn regn regn.

man kan alltid måla dit ett fönster

om ni inte har något för er på söndagar

så finns ett förslag här.

kan man förbjuda krucifix i italienska skolor?

jag tycker inte att man bör göra det. men det tycker visst europadomstolen. ni kan räkna med rabalder. inte från min sida. men möjligtvis från vatikanen och miljontals katoliker.

ett tåg

jag står på perongen i en liten stad ute vid havet. det är grå himmel och snålblåst. när som helst kommer det att börja regna säger den korta påbyltade tanten som står bredvid mig. jag drar upp kragen på min kappa. intercity tåget från salerno mot torino är försenat med tjugo minuter på grund av tekniska problem med tåget. vi ber om ursäkt, säger en trött kvinnoröst i högtalaren. samlingen personer som står bredvid mig på perrongen börjar röra på sig. någon tänder en cigarett. någon annan stampar i backen, en äldre herre tar upp sin mobiltelefon. jag suckar och stoppar händer i kappans djupa fickor. min blick möter en tjej i min egen ålder som skakar på huvudet. vi ler mot varandra. jag himlar med ögonen.

det börjar regna.och jag vet att jag är utan paraply. jag stirrar ner på mina grön,röd,gul och vitrandiga strumpor som syns ovanför skorna. så typiskt. där gick 5 euro till ett paraply så fort jag kommer fram till florens. högtalarna på perrongen sprakar till igen, il treno intercity proveniente da salerno diretto a torino arrivera' con 4ominuti di ritardo. ci scusiamo per il disagio. nu börjar folk bli otåliga. en kvinna öppnar en påse med frukostkakor till sin son. jag gnuggar mig i ögonen och ser på klockan. spontant börjar de olika personerna kommentera förseningen. det blir till ett lågt mumlande om hur ingenting fungerar i italien. om hur en ursäkt från en högtalare inte gör varken från eller till om man blir sen. och hur kallt och jävligt det är att vänta ute i regnet. sen rullar tåget in på stationen. pustar ut och stannar. ett över 12 vagnar långt och gammalt nött tåg. som startat nere i salerna i sydligaste italien tidigt på morgonen och med försening efer försening tagit sig upp längs med den italienska kusten.havererat i Rom och stött på ösregn upp längs med medelhavet i södra toscana.

jag kliver på tåget och letar efter min sittplats i andra klass. runtomkring mig hör jag röster. syditalienare som är på väg upp till norditalien efter en helg i sina hemtrakter.fem nunnor sitter framför mig. alldeles tysta. tåget är smutsigt och vitt och blått. jag sjunker ner i sätet och försöker sova. ett högljutt skratt väcker mig precis när tåget bromsar in. vi sitter i kö säger en ung tjej till mig. ända sen Neapel stannar vi titt som tätt och väntar ut ett tåg som har mer bråttom. hur försenade var vi? fyrtio minuter svarar jag. hon ser ut över det gröna landskapet som störtar ner i havet. det ösregnar.

skyltdockor hos prada

lite mer skor

lite om Shelly's London..ett märke som jag precis lärt känna, men som jag gillar. så jag har djupdykt lite i deras historia och skrivit ett inlägg om det, här.